Du kollar mejlen mitt i ett samtal och det känns bara som en liten grej. Men varje gång du blir avbruten under dagen sker något i hjärnan. Det stjäl fokus, sänker energin och gör det svårare att få saker gjorda. Mikrostress påverkar oss mer än man kanske tror, och är ofta ett tecken på en stressig arbetsmiljö.
Vad är mikrostress?
Mikrostress är inte den där stora, tydliga stressen när en deadline brinner eller ett problem måste lösas direkt. Det är det lågmälda bruset som ligger där i bakgrunden och skaver. Det kan vara ett mejl som lämnar frågetecken, en notis som plingar till precis när du börjar tänka klart, en kalender full av korta möten eller kollegor som kikar förbi med en snabb fråga.
Mikrostress gör att hjärnan måste jobba hårt för att hantera allt samtidigt. Och det kan faktiskt ta upp till 23 minuter att hitta tillbaka till fullt fokus efter ett avbrott. Blir du då avbruten ofta hinner du knappt komma in i ett flow innan nästa avbrott.
Är stress alltid dåligt?
En viss typ av stress kan faktiskt hjälpa oss att prestera. När vi ställs inför en utmaning kan stress vara det som gör oss alerta och fokuserade. Men den sortens stress ska vara kortvarig och balanseras av återhämtning.
Mikrostress är lite lurigare. Den är ofta omedveten och den kommer tillbaka hela tiden. Eftersom vi sällan hinner pausa mellan avbrotten, samlas stressen på hög. Det sliter på koncentrationen, minnet och kreativiteten. Samtidigt kan mikrostress vara ett tecken att något i vardagen behöver justeras. Kanske saknas det tydlighet. Kanske har arbetssätten blivit för splittrade. Eller så finns det en kultur där snabbhet ses som viktigare än eftertanke.
Om du som chef märker att tempot är högt, att teamet multitaskar hela tiden eller inte hinner pausa – då kan det vara dags att stanna upp och fundera.
Hur märker man mikrostress hos andra?
Mikrostress är ofta tyst. Den visar sig inte alltid i form av frustration eller utmattning. Ibland märks den genom att någon börjar glömma saker de brukar komma ihåg, eller hoppar mellan uppgifter utan att få något klart.
Det behöver inte vara något stort, men små förändringar över tid kan säga mycket. Och ibland räcker det att fråga rakt och vänligt: Hur känns det just nu? Att fråga kan öppna för ett samtal som gör skillnad.
Så bygger du en kultur där fokus får plats
Det fina är att lösningen inte behöver vara stor. Det handlar om att skapa nya vanor – små, tydliga grejer som får plats i vardagen. Som att ge varandra arbetsro. Våga säga nej till onödiga avbrott. Vara tydlig med vad som är viktigt just nu och vad som faktiskt kan vänta. Du kan inte ta bort all mikrostress men du kan hjälpa ditt team att hantera den bättre. Till exempel kan du:
- Införa “fokuszoner” – digitala eller fysiska markeringar för ostörd tid
- Blockera gemensamma fokus timmar i kalendern
- Har ni för många möten? Måste det vara ett möte? Hur lång tid behöver vi, kan vi korta mötet, behöver alla vara med?
- Skapa utrymme för eftertanke och uppföljning. Vad fungerar bra och mindre bra.
Små förändringar i vardagen gör stor skillnad i längden, och team som får tid för fokus presterar även bättre, gör färre misstag och trivs mer på jobbet.
Mikrostress kräver mikrovanor
Framför allt handlar det om att våga prata om det. Att inte vänta tills någon går in i väggen innan vi börjar fundera på hur vi jobbar. När vi vågar prata om mikrostress blir det också lättare att göra något åt den.
Och när du som chef visar att det är okej att skydda sitt fokus, att prioritera vila och att tänka efter före – då gör du det lättare för andra att göra samma sak.
